Italien, AIP och… matförgiftning?
Väl hemkommen från Italien och en veckas skidåkning så kan jag sammanfatta AIP-kosthållningen under resan som i stor sett lyckad, med några delar motstånd! Lite balanserat fusk fick det bli samt en liten kräk-fest… Men vi tar det från början!
Jag hade veckan innan vi åkte mailat ner en lista till hotellet med mina ”allergier” (kände att det var enklast att uttrycka det så). Men jag insåg redan vid första middagen att jag uttryckt mig alldeles för fattigt när en glad kypare kom in med glutenfri pasta med pesto. Jag tänkte nog att jag skulle tycka att det kändes ok att ”fuska” när jag väl var på hotellet, så jag uttryckte mig lite för generellt:
”I would like to check if it’s possible to get the included meals gluten- and milk-free because of allergies? I’m also allergic to potatoes and legumes (in example beans and peas etc.)”
Det är ju inte AIP-listan jag skickat till dem direkt….
Men med tanke på hur bra jag mått det sista och hur mycket mat-prepp jag, N och mamma gjorde innan resan så kändes det inte värt att bryta kosthållningen när jag väl var där. N stod in i det sista och kokade/griljerade revben till mig som var AIP och jag och mamma hade bakat bröd i parti och minut sista veckan för att klara frukost och snacks.
Vi skulle tillbringa 24 timmar på en buss så vi hade MYCKET mat med oss. Dessutom behövde jag lite reservplaner till lunch i backen om inte menyn där vi hamnade skulle funka. Tur man är van att åka skidor med ryggsäck…
Så en liten fundersam kypare tog tillbaka tallriken med pasta och vi började diskussionen med vad jag skulle äta. Inte helt enkelt då hans engelska var lika usel som min italienska. Tillslut landade vi i en grönsakssoppa som jag åt till förrätt varje dag, jag satt tålmodigt och petade ur paprika, ärtor och bönor med gaffel och sked. Varje dag.
Det är intressant hur snabbt man tappar den där ”borde-uppföra-sig-korrekt-känslan”… ?
Nåja, vi enades också om att en bit kött eller kyckling, stekt eller grillad funkade som huvudrätt. Varje kväll såg han lite bekymrad ut när han bar in på efterrätterna. Där fann vi ingen lösning. Helt ok för mig, var jag sugen på nåt så tog jag en frukt.
Lunchen som intogs på varierade ställen i backen var svårare att lösa, men funkade bra med improvisation. Vid ett par tillfällen tog jag sallad och pimpade den i smyg med en tonfiskburk jag smög upp från ryggsäcken! Ibland blev det bara kött. Och en dag hittade jag verkligen en (nästan) AIP-anpassad rätt! En trevlig liten restaurang med rödvitrutiga dukar och ganska dyra priser…. ”Klockrent!” utropade jag glatt när jag hittade en skaldjursallad på menyn. Jag och mamma resonerade kort huruvida det var lämpligt att äta skaldjur där, men konstaterade att med tanke på atmosfären och de lite fisförnäma servitörerna så borde det vara ok.
Jag riktigt njöt av räkorna, bläckfisken, musslorna och crabfishen, petade ut lite paprika men det var allt. En riktigt godkänd AIP-måltid! Yey mey!
Det tog nästan exakt 4 timmar innan jag började må illa. Kräkilla. Och 5 timmar innan min lunch såg dagens ljus igen.
Det är inte jätteroligt att börja må illa i en buss full med folk som har lite after ski i lugn och ro innan bussen ska gå. Hotellet var 20 minuter bort.
Jag ska inte bjuda på några detaljer men efter att allt kommit upp (jag hann till en närliggande toalett, bara så ingen får några extra otrevliga bilder i huvudet) mådde jag genast bättre!
Äcklad och lite matt. Men mycket bättre.
Min man som är Av Naturen Skeptisk Till Skaldjur fick vatten på sin kvarn och jag har numera lovat honom att hålla mig till räkor… Och kanske kräftor… På hemmaplan.
(Det var nämligen lite samma resultat på Ibiza efter att jag mumsat i mig diverse skaldjur….)
Men det jag undrar nu är ju huruvida jag/magen/tarmen/inflammationen inte klarar musslor/bläckfisk eller om jag blev matförgiftad?
Det spelar ingen större roll just nu. Jag ska hålla mig ifrån musslorna och bläckfisken.
(En stund i alla fall.)